|
| Linda Ericsson berätta om fältarbetet på Island |
 |
     |
|
|
|
|
| 3 juli |
|
 Oj oj, sista dagen med fältarbete för den här gången vet jag inte vad jag ska säga om! Vi åkte tillbaka till Dimmuborgir där vi skulle undersöka hur detta fantastiska ställe har bildats. Vi började på en lång kedja med småvulkaner som antagligen är källan till att Dimmuborgir finns. Därifrån följde vi olika lavatunnlar och lavagångar för att se om de ledde fram till Dimmuborgir, detta visade sig vara helt rätt men ju närmare vi kom detta fantastiska ställe och ju svettigare vi blev ju fler och mer irriterande blev flugorna. Under svordomar och förbannelser mätte vi och följde förkastningar och lavaflöden och ett av resultaten blev för mig sju svalda flugor samt väldigt många plockade flugor ur ögon, näsa, öron, ögonfransar, hår osv... Efter denna enerverande exkursion flög vi till Reykjavik och åt mat på en riktig lyxrestaurang vilket vi var väl värda.
 
2) En av lavatunnlarna. 3) Linda vid ”Saurons öga”.
|
|
|
|
|
|
2 juli
|
Idag begav vi oss till Krapla som är en vulkan med mycket aktivitet än idag. Det ryker och pyser överallt och att gå runt i det området gör att man känner sig ödmjuk inför jordens krafter. Vi intog vår lunch med ena benet på den nordatlantiska plattan och den andra på den eurasiska vilket är ganska häftigt tycker en geologinörd som jag. Vi var ute och gick på lavasjöar och fick bland annat se var och hur vår kollega Margareta Andren delvis utför sitt fältarbete. Det handlar om hur grundvatten och bergarter förändras under en jordbävning. Hela Kraplaområdet är ett väldigt aktivt område i geotermiska mått mätt och därför fanns det tydliga stigar att följa, men när man är på en sådan här exkursion med riktiga experter som vet vad det handlar om kan man ta ut svängarna ibland och man får se sådant som man inte får uppleva annars. Efter detta åkte vi till norra Islands blå lagun för ett geotermiskt bad (jag har insett att jag blivit minst 10 år yngre under denna resa med all mineraler i de olika baden som min kropp fått uppleva). Det var i alla fall en underbar upplevelse än en gång och man blir bara så lycklig.
 
1) Krapla. 2) En fantastisk grotta (Kirkja) i Dimmuborgir.
 
3) Krapla. 4) Jag vid en svavelosande geotermisk sjö.
|
|
|
| 1 juli |
|
Morgonen efter packade vi oss in i bussen igen och började resan mot Myvatn som ligger 5–6 mil sydost om Husaby. Hela området omgavs av mystik och vi började med att gå upp på en av världens största tuffringar ”Hverfell”. Det är en gammal vulkankrater som består av vulkanaska och från toppen av denna kan jag säga att vi hade en vidunderlig utsikt. Vi hade utsikt över nästa lokal som var den beryktade Dimmuborgir vilket sådär uppifrån såg ganska oskyldigt och flackt ut vilket skulle visa sig vara en enorm felbedömning från min sida.
 
1) Tyge, Camilla, jag och Hasse med Dimmuborgir i bakgrunden. 2) Vi fick många glada skratt, här med ena foten på den Nordamerikanska plattan och en på den Eurasiska.
Att gå ner från tuffringen visade sig vara lika jobbigt som att bestiga den men väl nere delade vi upp oss i samma grupper som dagen före det vill säga att jag arbetade med Linda 2 (Stockholm), Lorraine (Frankrike) och en kille som heter Quinten (Holland). Detta var en mycket trevlig grupp och det var många trevliga skratt. Vårt arbete denna dag gick ut på att hitta, mäta och sedan följa förkastningssprickor in mot Dimmuborgir. Vi använde samma metod som dagen före och vår förkastning som vi följde slutade i en vulkankrater vilket var en intressant iakttagelse.
|
|
|
|
|
|
30 juni
|
|
När jag anlände till Akureyri nästa morgon kom snart bussen med de övriga exkursionsmedlemmarna och plockade upp mig och vi styrde kosan mot nordost och Husaby där den första lokalen för den här trippen är belägen, eller rättare sagt strax utanför. Ett väldigt häftigt ställe måste jag säga där den Mittatlatiska spridningsryggen möter HFF-förkastningen (Husaby-Flateyförkastningen) vi stod precis där de möts och det är en ganska häftig känsla måste jag säga. Vi delades upp i grupper och tillbringade resterande av dagen med att mäta om de olika sprickorna (förkastningarna) förändrades med avståndet till spridningsryggen och det var ett ganska digert arbete. Vi mätte dem i alla riktningar både GPS-punkt, bredd, riktning och vinkel på hur sidornas läge hade förändrats gentemot varandra. Vad vi senare kom fram till får vi ta någon annan gång. När vi var klara fram på förkvällen åkte vi in till Husaby där vi badade i ett borrhål, eller snarare i gamla ostkar som man badar i med vattnet från ett provvattenborrhål. Det var en härlig upplevelse och vi hade en vidunderlig utsikt. Tog sedan bussen tillbaka till Akureyri och installerade oss på vandrarhemmet där jag delade rum med en härlig tjej från Frankrike som heter Lorraine.
 
2) Vår grupp i mätartagen. 3) Jag vid en ”spättekakekon”. |
|
|
|
|
|
29 juni
|
|
Resan kunde ha börjat bättre, planet från Oslo till Reykjavik blev mer än tre timmar försenat det blev lite jobbigt eftersom jag skulle med ett annat plan från Reykjavik upp till Akureyri. Denna flighten missade jag givetvis men personalen på flygplatsen för Icelandair var väldigt trevliga och försökte hjälpa mig på alla sätt. Så även om jag missade kvällsflyget så satt jag nästa morgon på planet norrut och fick dessutom en natt på hotell i Reykjavik inklusive trerätters middag.
|
|
|
|
|
