Måndag den 19 november 2012

Sista arbetsdagen; efter att ha studerat vår scanning har vi kommit fram till att bottenprover skulle komplettera vår data. Tyvärr hade vi inte den utrustningen med oss, 80 kg övervikt räckte. Otto kontaktade professor João Luís Gaspar (Se bilden från torsdagen, det var han som vi träffade på universitet) och hörde om det fanns någon utrustning vi kunde låna. Tyvärr hade de inget inne för tillfället. Istället tvättade vi vår utrustning och grovstädade bilen som såg ut som en hippiefolkabuss som varit på en tvåveckorsmusikfestival från tidigt 70-tal.



På kvällen kom João Luís Gaspar, med fru, över till hotellet och Martin visade våra resultat från sjön. Det största diskussionsämnet var vårt ”ufo”, som fortfarande är en gåta. Om någon vill lösa gåtan kan ni titta längre ner. ”Ufo” är ca. 28 meter lång och 7 meter brett.  Annars fördjupades vänskapen och samarbetet mellan våra universitet med bl.a. att vi skulle byta tjänster med varandra. Vi skulle få ta del av höjddata, position av förkastningslinjer och de lovade också att ta bottenprover och skicka över till oss. Behöver jag förtydliga att Professor João Luís Gaspar var en trevlig och generös person. Vi själva ska skicka över vårt/mitt resultat av bottenkartan.



Vi avslutade dagen med en middag på en fiskrestaurang. Förrätten bestod av havstulpan, det inte bara gick att äta utan det var gott också. Huvudrätten var en djuphavsfisk av storlek "större". Fisken var mycket god och räckte gott och väl till ett sällskap av 8 personer.



"Ufo”

Tack för att du läste,

Tommy

Söndag den 18 november 2012

Av någon anledning är det första man tänker när man ska sätta igång att skriva är vädret men idag tvekar jag. Självklart är vädret en viktig faktor men nu är vi luttrade och det mesta arbetet är gjort, så låt det regna eller blåsa inget kan stoppa oss!



Idag ska vi göra kompletterande mätningar för djupdatan och mäta ljudhastigheten i vattnet med en s.k. SVP (Sound Velocity Profiler). Vi hade tänkt att göra det igår men vi saknade programvaran för den varianten vi hade med oss. Inget problem i dagens IT-värld kan man tänka, men tyvärr har vi inget internet i fält. På hotellet finns det internet, men för att ladda ner programvaran krävdes inloggningsuppgifter som kunde skickas ut inom 24 timmar, brukar det inte ta närmare 24 sekunder?? Martin, fixaren, laddade ner direktkommandon till SVP:n för en liknande modell. Och han lyckades mäta ljudhastigheten i ett glas på hotellrummet!! Så... då borde det även fungera i Furnasjön. (Det gjorde det!)



Idag slutade vi innan solen började gå ner så vi tog tillfället i akt att ta en snabbsväng tillbaka över norra delan av ön, Sâo Miguel. Bilderna ni ser är över Furnassjön och byn Furnas som ligger mitt i den stora kratern. Kraterkanterna ser man som berget i bakgrunden, mäktigt!
De andra bilderna är från norra ön. En av få sandstränder på ön hittar man här tillsammans med fantastiska vågor som många surfare har upptäckt.

Lördag den 17 november 2012

Den här dagen ska det iallafall inte regna. lördagen är den bästa dagen enligt alla (felaktiga) prognoser. I Ponta Delgada, där vi bor, var det bra väder på morgonen, solen var synlig och vinden måttlig. I Furnas, som ligger i höglandet på östra delen, var det förstås mulet och regn. Man hann precis börjat misströsta när solen började tränga genom de mörka, men tunna molnen. Det visade sig att vädret kom att vara helt Ok hela dagen, inget regn och lugn sjö.
Vi startade lite tidigare än vanligt för att plocka upp och kyla ner fisken (side scan sonaren). Jag skrev om fisken igår men hade ingen bra bild, så här presenteras istället två bilder.



Anledningen till att kyla ner den var ett test för att undersöka om bilderna blev bättre om vi stoppade ner den i vattnet, så att fisken får samma temperatur som den sedan ska arbeta i. Enligt Martin blev resultatet från scannern (side scan sonaren) dåligt den första halvtimmen. Jag tror att vår teori stämde, för bilden var bra från början. Resultat från idag kommer att göra att gårdagens data kommer att hamna i papperkorgen . Enligt Martin, själv har jag väldig begränsad erfarenhet av bottenscanning, var våra resultat så bra som de någonsin kan bli med vår fisk. Nu kan jag ser hur datan strömmar in och ser fram emot att analysera detta material.



Den viktigaste orsaken till den bristfälliga datan vi fick igår var definitivt den grova sjön. Starka rörelser är inte optimalt när man scannar, trots att systemet delvis kan kompensera för felen. De problem som uppstod idag var av moderat karaktär. Det var svårt att se skärmarna när man hade solen i ryggen. En av lösningarna var att använda paraplyet som skuggning. Ett annat problem var att undvika kablarna som används för att syresätta sjön.



Vi hittade en hel objekt på botten, bland annat massor från ras och skred från calderakanten. Andra objekt var svårare att bestämma. Vi hade olika teorier om vad de skulle kunna vara. En såg ut som en stor cykel, ett annat som en 20 meters  flygplanskropp utan vingar. För ta reda på sanningen kan man antingen anlita bildanalysexperter, dykare eller bäst: fråga lokalbefolkningen. Vi frågade kafégubben, han visste på råd: cykeln visade sig vara en trampbåt och flygplanskroppen, ett oidentifierat främmande föremål (Vad nu det kan betyda?). Today was a good, good day!

Fredagen den 16 november 2012

Äntligen, det är idag den stora mätningen börjar. Prognosen säger måttliga vindar och inget regn. Trots det dåliga vädret på morgonen hyser jag stora förhoppningar på ett uppklarande av vädret. Vi börjar med att sätta upp Single Beam scannern och åker ut i det fortsatta ostadiga vädret. Det är häftigt att se på skärmen hur bottnen ekar tillbaks ekon på skärmen och skapar bilder av botten med minst två stycken extra bottnar pga ekot som också studsar tillbaks till bottnen och skapar nya bottnar.



Vi konstaterar att bottnen har en stark reflektion som tyder på ett hårt bottenmaterial. Vi hittar lite sediment längre bort i sjön. Trots Ottos glada min och en vacker gloria på huvudet börjar vi bli blöta. Vätan kommer inte bara ovanifrån utan blåsten gör att den kommer från sidan och vinden piskar upp vattnet som gör att den även kommer snett underifrån. Efter några rejäla möten med stora vågor är nog jag den enda som har några torra kläder kvar på kroppen. Ett tips är rejäla vattentäta regnkäder och att inte lita på väderprognoser. Vi sliter dock vidare men ger tillfälligt upp när propellern trasslar in sig i ett rep som vi glömde bort bland all annan teknik. Otto och jag får lyfta bort motorn och trassla ut repet från propellern. Vi tar lunch istället.



Efter lunchen har vädret lättat. Regnet har avtagit men vinden är fortfarande frisk och vågorna fortfarande ganska stora. Vi kopplar på Side Scan Sonaren och ska köra parallellt bägge systemen. Tyvärr har den ena datorn fått en mindre psykisk åkomma, troligen p.g.a av väta. Martins till synes oändliga tålamod börjar även den nå en gräns. Vi torkar upp datorn i bilens värmesystem och datorn vill snart vara med igen. Till slut kommer vi ut igen hinner köra två timmar till innan båtmännen hämtar upp båten igen kl. 17. Vi kör runt den stora delen av sjön för att ringa in den på kartan. Senare på kvällen kommer vi att göra ett körschema med hjälp av den stora loven runt sjön.



Med Side Scan Sonaren blir det ännu häftigare att se på skärmarna. Även om vågorna grumlar till bilden får vi stundtals bra bilder nära västra stranden där vinden och vågorna är beskedliga. Vi kan bl.a. se träd och bröte på botten efter skred. Efter några mindre missöden med bl.a. ”fisken” (side scan sonaren) intrasslad i sjögräs och nästan en krock med en större slang (Vi får tacka Ottos skarpa örnblick och snabba handlande som undvek en slangkontakt.).

Vi fick iallafall en bra blick över sjön och hoppas att morgondagen milda väder (enligt prognosen) ger oss härliga bottendata från sjön. Och nu vet vi också hur fiskarna känner sig när dom fångar kungskrabba i stormarna utanför Alaska. 

Torsdagen den 15 november 2012

Vaknar kl. 06.00 lokal tid har sovit ca 6 timmar, en förbättring. Vinden ylar utanför och stormen som hotade är här. Alltså ingen arbete på sjön idag, som planerat. På dagens schema står bl.a. ett besök på universitet i Ponta Delgada. Vi ska träffa João Luís Gaspar,.en person jag känner igen från ett antal geologiska artiklar om Azorerna. Tiden däremellan blir det att jobba med programmeringsuppgifter i Python (ett programmeringsspråk som fått sitt namn från Monthy python) från kursen Digital behandling av geovetenskapliga data, som Richard Gyllencreutz håller.

Väderprognosen säger att himlen är uppklarnande och värmen tilltagande. Enligt Hasse Johansson, som åker runt ön tillsammans med sin handledare Stefan Wastegård med sin Ford focus, kom temperauren upp till 20 grader och vågorna som nordanviden piskade fram var 10 meter höga.

 
Besöket på Geologiska institutionen var mycket intressant och fascinerande. Besöket visade att Portugal har ett mycket avancerat varningssystem på Azorerna. Tidigare har jag fått klart för mig att att det finns sensorer utsatta på öarna, som ska varna för jordskalv och vulkanism. Idag fick jag vetskap att det är mycket mer komplext än så.


 
Varningarna gäller inte bara jordskalv och begynnande vulkanism utan också väder och gasvarningar och allt sker i realtid. Exempelvis har vissa utsatta hus sensorer i flera rum, vardagsrum, kök, sovrum och till och med i en garderob. Storebror-ser-dig-känslan var påträngande, det kan lysa rött i varningssystemet om man lägger av en rejäl rökare i sovrummet,där  både gasen och rörelsen kan dedekteras. Den farligaste gasen man mätte var koldioxid som är tyngre än luft och luktfri.



Varningsystemen sträckter sig till alla öarna på Azorerna. Personalen på övervakningsenheten jobbar dygnet runt. Samarbetet sträcker sig inte bra mellan forskare på Universitet utan också till civilförsvaret. En viktig kugge i hela systemet är förstås datakommunikationen, ett nedkylt datarum tar emot data från sensorerna i dubbel mängd. Om ett varningssystem havererar så tar det andra över. Riskbedömningar utvecklas har och framställdes på fina GIS-kartor. En bild jag var särskild intresserad av var väderbilden som visade det stora lågtrycket som var på väg att passera Azorerna. Imorgon kommer/måste vi att köra igång med mätningarna. Hoppas... 

Onsdag den 14 november 2012

Vaknade kl. 05:00 lokal tid har sovit ca 5 timmar, tidsomställningen gjorde sitt jobb. Vinden viner och regnet smattrar utanför fönstret. Jag mindes tydligt prognosen vid foajén om visar 20 grader och sol, säkert gjord av Turistrådet i Portugal.

Efter en stadig frukost åker vi iväg, jag, Martin och Otto, för inköp av bl.a. bilbatterier till vår utrustning, verktyg och material till skydd för datorutrustningen och mat till våra magar.
Himlen börjar klarna upp och temperaturen börjar närma sig 15 grader. Ska den orka upp till 22 grader, det börjar se bra ut? Den nordliga vinden börjar dock tillta men vi hoppas på lä bakom kraterväggarna.
Väl framme ser vi både färgglada men också vita gäss, det blåser på Furnas kratersjö. Men optimister i bilen konstaterar att det är lungt på en sida av sjön. Efter att vi klivit ur bilen vid båten, som ligger vid de kända jordvärmeköket, möts vi av en häftig hagelskur. Vi rusar tillbaks till bilen. Vi passar på att äta vår lunch och kan konstatera att solen börjar leta sig fram igen. Vi går ut och börjar designa och bygga vårt skydd för datorutrustningen. Martin tar fram utrustningen och kollar att allt är OK. Det ser lovande ut i flera minuter tills vi åter är tvungna att ta skydd för en häftig regnskur. Utrustningen hinner vi inte riktigt skydda mot regnet, trots att en regnvakt utsetts. Några minuter senare kan vi åter konstatera att solen kommer fram igen. Vår båtkille och andra inhemska personer lovar kraftig vind, närmare stormvindar, och omväxlande regn, ända till imorgonkväll. Vi inser att vi inte kan börja vårt arbete idag och troligen inte imorgon heller. Omväxlande väder, VÄLKOMMEN till höst på Azorerna.
Men vår konstruktion blev kanon.