Azorerna Faial 8/6

Vi skall ta morgonflyget till Faial. När jag skall checka in på flygplatsen så visar det säg att Solresor inte har betalt min biljett. Planet till Faial visar sig vara fullbokat, men efter mycket besvär lyckas jag få  köpa en ny biljett till Faial på samma flyg som Tommy.
Direkt efter vi landat så åker vi till Capelinhos. Vulkanen Capelinhos hade ett utbrott från september 1957 till oktober 1958. Utbrottet hade en explosivfas ( Phreatomagmatic) och en effusivfas ( Strombolian).
Den 20–26/10 1957 rapporterades det att det skedde ett nedfall av tefra på ön Pico. Jag har hittat tefra i min kärna som kan komma från detta utbrott. Jag skall nu samla tefra från detta utbrott för att kunna jämföra mot tefran från min kärna.
Insamlingen av tefra går utan några problem.

9/6
Dimman ligger tät över dem högre delarna av ön. Vi gör dock ett försök att åka upp till calderan. Utbrottet i denna vulkan skedde 1672 och höll på i cirka 10 månader. När vi kommer upp till kanten av calderan så har det börjat regna och sikten är kanske 10 meter.
Tidig eftermiddag flyger vi tillbaka till Ponta Delgada som ligger på huvudön São Miguel. 

Fredag, den 7 juni – "Bomben släpps"

Eftersom det skulle vara tre i båten idag, jag och två dykare, så fick Hasse semester. Jag hade bestämt tid med dykarna kl. 10:00. När jag kom dit, ca. 9:30, stod det två yngre dykare där men inte killen jag bestämt träff med. Men de sa att de var dykarna, så ordinarie dykaren hade väl fått förhinder tänkte jag.
Jag hade köpt in fyra 1-metersrör med proppar i bägge ändarna. De började med en propp i den mindre delen av sjön och resultatet var strålande, hela röret fylldes. Sen kom problemen, båten är liten och dykarna stora med utrustning iallafall. De hade stora problem med att ta sig upp i båten. De bestämde sig för att bli dragna genom att de höll i relingen. De orkade ca. 200 meter av de 400 m till nästa provtagning. Detta kommer att bli problematiskt. De lyckades häva sig upp i båten och sedan ner igen vid fumarollokalen. Provet där blev en sörja, och dykarna klagade på att de inte ville upp och ner fler gånger i båten. Nu måste det prioriteras, så jag styrde båten mot bomben.

(Bomben. Vad kan gå fel på sjön? Plurra, få dåliga prover, få solsting eller det som inte fick eller kunde inträffa, tappa Ottos provtagare. Man har ju gått i scouterna och lärt sig råbandsknopen, kanske det enda jag lärde mig där, den är bombsäker, trodde jag. Ända tills jag skulle byta rör, till den nyproducerade rostfria, och slängde ner den i vattnet så lossnade provtagaren.... chock... ta positionen snabbt... mer chock... den är borta! Kanske det som grämer mig ytterligare, utöver att detta var prototypen som Otto gjorde, var att jag fick inte reda på hur den fungerade på denna botten.)

Jag måste försöka få upp provtagaren. I närheten av provtagaren kunde vi ta bottenprov, som blev hyffsat och senare ett prov på vulkankonen. Vulkankonen var spännande. Botten/konen var mjuk och dykarna kunde ta upp prov med handen. De förklarade att botten var fylld med hål, små kratrar över hela bottnen. Mycket spännande, de lovade att rita en skiss över bottnen under lunchen som jag tänkte bjuda på.

Tillbaks till bilen, ganska nöjd. Av 13 provställen hade jag fått in prover från 4.
Väl tillbaka vid bilen står det två dykare till där och viftar, väldigt vad mycket dykare det fanns här, tänkte jag. När vi kommer närmare ser jag att det är dykaren som jag bestämde träff med, skitförbannad. Han skäller ut mig efter noter för att jag inte väntade på honom kl. 10:00. Mycket förbryllad får jag reda på att han hade kallat på extradykare, som jag aldrig fick reda på skälet till. Efter att lugnat ner sig några grader förklarar han att de ska ut och dyka iallafall med mig. Perfekt tänkte jag, om de nu inte skulle dränka mig därute. Det visar sig att han hade en uppgift att gå ner och filma slangar under vattnet också. Vi åkte dit först och för att filma. Av någon anledning avbryter de dyket och vi ska tillbaka till bilarna igen. Där pratar han med en kille om något, på Portugisiska, och vi åker ut igen.

Vi tar ytterligare ett prov där det var hårt men också en hel propp vid ett mjukare ställe. Nu har jag fyllt tre provtagare, den sista fanns det inga proppar till då de blivit nedtappade i vattnet. Mot provtagaren igen. Då slår det mig, han har ju en kamera, kanske han kan filma botten vid konen. Då framgår det varför han avbröt sitt första dyk, han hade inget minneskort i kameran. Men det hade jag. ”Why didn’t you tell me that at first place?” frågade han mig skämtsamt. Nu gick de ner och filmade konen, filmade efter provtagaren och efter vårt ”UFO”, som vi tyvärr inte hittade.

Nu har jag en häftig film också. Martin, kommer nog att gilla den och Otto med, om han kan komma över ”missödet”provtagaren.

Efter att bjudit dykarna på sen lunch åkte jag tillbaks till Furnas och letade efter ”vattendelaren”, den lägsta punkten, mellan dalen mot Furnas by och ner mot sjön. Jag har inte fått något förslag hur man hittar det.

Jag gjorde iallafall som följer. Vattenpass hade jag inte men gjorde ”ett” genom att helt enkelt hämta vatten och hälla ut det och se vart det rinner. När jag lokaliserat den lägsta punkten ställde jag lasern där och roterade den och mätte runt den. Jag kom fram till att platsen jag valt innan var 1 cm under delaren. Jag tyckte det var en bra metod, kanske vetenskapligt förfarande, eller? Imorgon ska jag till Faial, en annan ö, och hjälpa Hasse med att ta prover, det blir tungt.

Idag har jag fått hjälp av  vulkanolog Ana Gomes  från universitetet på Azorerna att hitta tefra från vulkanutbrottet  från Furnas 1630 och Fogo 1563.
Från Furnasutbrottet har jag fått tefra både från den tidiga fasen av utbrottet och från slutfasen med pimpsten.
Ana Gomes hjälpte mig att komma upp till dem stora pimpstenslagren som ligger på privat mark. Vi fick till och med skjuts upp med en Land Rover.

Torsdag, den 6 juni

Dagen började med att vi hämtade upp Ana Gomes, en doktor i geologi på universitet i ponta Delgada. För övrigt en mycket trevlig person. Hon skulle hjälpa Hasse att hitta sin tefra.
Här kan man se Hasse i action, ibland är det lätt att hämta prover.
Efter lunch lämnade Hasse och Ana mig vid Furnassjön. Idag positionerade jag Furnassjöns strandlinje runt sjön genom att gå runt strandkantenpå sjön.

Detta visade sig vara lättare sagt än gjort. Förutom tät vegetation och blött vatten fanns det skred, många skred att ta sig över.
Lyckades man hitta en öppning kunde man vara säker att det fanns en taggbuskeodling där. Jag repade sönder jacka och armar så blodvite uppstod. Här kan man se att genomträngligheten runt sjön är begränsad, då önskar man att man fick flanera runt på Thailands skogar istället.

Angående positionerna blev det ibland mindra bra värden där träden skymde satelliterna. På några ställen på Norra delen var det ibland så dåligt som +-28 meter. Annars var noggrannheten allmänt runt 8 meter vilket är godkänt för den GPS jag använder.
Imorgon ska jag ut med dykaren som sak hjälpa till att få upp bottenprover.

Onsdag, den 5 juni

Dagen började med sol i Ponta Delgada men prognosen sa regn i Furnas, 4 mil bort. Hasse och jag kunde bevittna att det blev regn/dis på morgonen men uppsprickande och sol på eftermiddagen. Vädermässigt blev dagen kanon. Beträffande provtagningarna blev det inte lika upplyftande. Av 13 ställen fick vi upp lite gyttja/gyttjelera/lergyttja på två ställen. De platser vi misstänker fumarolisk aktivitet visade temperaturmätningarna inte på någon större temperaturskillnad. Vi hade dock ingen tjänsteman från portugisiska staten med oss som utlovats/hotats med. På fredag kommer vi däremot få med oss en tjänsteman/dykare ut på sjön. Vi träffade han idag, en trevlig kille som kommer att fixa mina prover, tror jag.

Vidare så hann vi med att mäta upp den lägsta punkten närmast sjön där vattnet kan strömma ut om nivån åökar med ca. 6,5 meter, kom vi fram till. Frågan är nu, hur vet man att man är på den lägsta punkten????? Förslag är välkomna snarast, vi åker tillbaks på tisdag. Det bästa förslaget kommer att vinna ett pris.