Deltagare: Martin Jakobsson, expeditionsledare, Sarah Greenwood (post doc med inriktning mot glacial geomorfologi i Vättern), Tom Flodén (mätexpert), Arne Lif (tekniker) och Henrik Swärd (licentiand med inriktning på sedimentstabilitet i Vättern)

Målsättning:
Batymetriska och stratigrafiska mätningar i södra Vättern för användning inom institutionens Vätternforskning

Metoder:
Multi stråle beam ekolod (echosounder)
Sub bottom profiler (Sedimentekolod)
Reflektionssesmik (Reflection seismic)

Båtar:
Institutionens egen R/V Skidbladner med multistråle- och sedimentekolod.
Fräscha skorven “Hamnen” från Jönköpings dykcenter

In med Arne till Jönköping på förmiddagen för att handla reservdelar och smörjmedel etc. De gamla kompressorerna från 1970-talet kräver en varsam hand. Tom är kvar på ön för att pyssla om utrustningen. Efter en hel del fixande kan vi lämna hamnen med ”Hamnen” klockan 19 för att köra seismiska mätningar i södra delen av sjön. Det verkar bli en arbetsnatt och detta skapar en del funderingar i våra huvuden. Efter beräkningar av fart, distans och tid så kommer vi fram till att vi troligen är hemma igen vid 5 tiden på morgonen. Då utbryter en viss fundersamhet och slutligen enas besättningen om att avbryta och satsa på att starta tidigt nästa morgon istället. Detta sörjs en smula av undertecknad då jag inte har möjlighet att delta under expeditionens sista dag.

Sammanfattningsvis kan vi vara mycket nöjda med expeditionsveckan på Vättern. Kartläggningen av Vätterns botten och sedimentlager tog ett stort steg framåt och insamlade data kommer att vara viktiga pusselbitar i berättelsen om Vätterns geologiska utveckling.

Idag vart det ny båt och metod för undertecknad. Vädret var perfekt med stiltje och solsken. Med professor Jakobsson till trakterna utanför Vadstena med racerbåten för att scanna ett gammalt vrak: Hjulångaren Eric Nordevall sjönk 1856 utanför ön Jungfrun i höjd med Vadstena. Efter 1 timmas körning i 30 knop nådde vi vrakplatsen. Vi hittade vraket och funderade även över Jungfruns uppbyggnad. Sandsten med kraftiga inslag av morän är ett förslag efter en okulär besiktning från båten.

Efter några svep med multistråle ekolodet runt Jungfrun satte vi kurs mot Visingsö i måttliga 6 knop. Nu skulle vi mäta hela transitsträckan på chans. Efter ett par timmars körning stötte vi på spännande glaciala former 6.7 sjömil norr om Visingsö. Isens spår finns minsann även under ytan. Djupet är ca 30 meter och här har inte botten täckts av leror utan moränen är relativt obefläckad. Som långa korvar sträcker sig formationerna parallellt. Kan det vara sidmoräner? Hursomhelst så ligger de i isriktningen. Stämingen i båten steg och Jakobsson utbrast spontant: Här finns material till minst en vetenskaplig artikel! Se där - krypkörningen mot Visingsö gav resultat direkt. Dessutom kunde vi med hjälp av sedimentekolodet också följa långa förkastningslinjer som löper längs med djupgraven i östra sidan Vättern. Denna postglaciala förkastning kan indikera en större jordbävning i området i närtid (<10000 år sedan). Spännande!
Vi anlände upprymda och nöjda till Visingsö runt midnatt. Svenska sommarnätter är bra för arbetsmoralen.

Efter en kraftig grötfrukost blev jag utskickad på uppdrag till Jönköping. Stolar på Ikea till de något äldre gentlemännen inköptes. Att stå upp långa dagar kan vara lite slitigt när gikten sätter in. Sen ska det tankas och det är ett pyssel. 4 st dunkar skall fyllas och tömmas i snabba båten samt i kompressorerna på skorven. Iväg 14:30  och då började seismikmätningarna på riktigt. Det hela handlar om att brisera luftkanonskott var tredje sekund som med ljudets hastighet penetrerar bottensedimenten. Denna ljudstöt reflekteras sedan med olika intensitet beroende på sedimentens densitet. Resultatet blir en stratigrafisk (lager) profil av sedimenten och underliggande berggrund ner till ungefär 100–150 meter. Arne styr fartyget, Tom sköter mätningarna och jag fyller på bensin i kompressorer och kraftverk samt försöker förstå vad som händer tillsammans med Tom som med sina 80 år har erhållit en del insikter i ämnet. Vi når hamnen i Visingsö kl. 22:30 (Tidigt!) och kan därför summera dagens övningar tillsammans med Martin och Sara. Framgång föder framgång.

Måndag den 3 juni

Anlände till Visingsö kl. 8:30 måndag morgon. Solen lyste, fåglarna kvittrade och allt var en enda stor idyll. Övriga expeditionsdeltagare hade startat redan dagen innan och kört igång med bottenscanning. Blev placerad med herrarna Tom och Arne för att rusta “Hamnen” med all utrustning för seismiken. Detta tog en dag och var förvisso lärorikt för att förstå reflektionsseismikens tekniska dimensioner. Framemot 20 tiden på kvällen var vi färdiga för en provtur och allt visade sig fungera tillräckligt bra. Dock ett enormt oljud när fyra kompressorer körs samtidigt för att ladda ett rejält lufttryck till seismikkanonen. In i hamn vid 23:30 och krypa till kojs på pensionatet som luktade gamla hemtrevliga rum.