Henrik Swärd

Jag arbetar som gymnasielärare vid Per Brahegymnasiet i Jönköping. Jag undervisar i kemi och geografi på NV och IB programmen.

Vättern är Sveriges näst största sjö och bjuder dessutom på en dramatisk bottentopografi. I Vätterns södra del ligger Visingsö och staden Gränna. Mellan Gränna och Visingsö nås ett bottendjup av mer än 100 meter. Vid bottenundersökningar på denna plats har två stycken rejäla skredärr påträffats i sjöbotten på Visingsösidan. Skredärren har uppkommit efter lerskred och syns som stora håligheter i en i övrigt jämn bottenprofil. Volymen av de bottensediment som glidit iväg med skreden uppskattas till 0,01–0,03 km³ vilket motsvarar 25000–75000 normalvillor (Jakobsson et al.). När en sådan volym rör sig nedåt med fart så kan man misstänka att den kan ge upphov till en s.k. inlandstsunami. Även om tidpunkten för lerskreden ännu är okänd så vet vi att de inte ägt rum i närtid. Tidsscenariot är flera tusen år sedan.

Fig 1. Undersökningsområdets lokalisering och bottentopografi. (Jakobsson et al.)

Projektet inleds med analyser av Vättersedimentens fysikaliska egenskaper. Via dessa egenskaper kan vi få en uppfattning om stabilitet/skredbenägenhet hos nämnda sediment. Vi kommer också att samla in nya sedimentprover från sjöbotten öster om Visingsö för att försöka göra en åldersbestämning av skreden. Vidare kommer en datasimulering av den troligen uppkomna tsunamin att genomföras. I denna modellering måste hänsyn tas till bland annat till Vätterns botten- och strandtopografi, lutning vid skredplatserna och aktuella skredvolymer.
Vätterns södra stränder är relativt välbefolkade med städer som Jönköping, Huskvarna och Gränna. En tsunami i denna trakt skulle kunna orsaka stor skada och därför bör det finnas ett regionalt intresse av projektets utgång. Förhoppningsvis kan projektet vara en del i en nutida riskbedömning av liknande händelser.

Referenser
Martin Jakobsson, Tom Flodén, Barbara Wohlfarth, Arne Lif och Svante Björk. Vätterns botten: Ett arkiv över miljö- och klimathistoria, PPT från Inst. för geologiska vetenskaper, Stockholms Universitet samt Inst. för geo- och ekosystemvetenskaper Lunds Universitet, 39 sidor.